Re-use

Är du på jakt efter något nytt kan du adoptera en övergiven teknikpryl istället för att köpa en ny.

Re-act

Byrålådan är inget bra hem för elektronik. Har du prylar som borde flytta hemifrån?

Re-member

Varje pryl bär på unika berättelser och minnen. Det är upp till oss hur vi vill fortsätta berätta dem.

Första julklappen

"Det är bland mina första minnen. Jag hade sett min bror spela och var så avundsjuk. Jag ville ju också. När jag frågade mamma ifall jag kunde få ett svarade hon att sånt där spelar bara pojkar. Det heter ju faktiskt Game Boy. Jag blev så upprörd. Varför skulle inte jag få spela bara för att jag var tjej. Nu förstår jag ju att hon bara skojade, för att hon visste vad jag snart skulle få ärva.

När jag var sex år gammal fick jag det av min bror tillsammans med ett spel med Power Puff Pinglorna, för att väga upp det där pojkiga kanske. Sen spelade jag många timmar i mitt rosa flickrum."

– Mikaela

Inspiratören

"Vi brukade ses och gå på långa promenader i skogspartier närheten där vi bodde, jag och min bästa vän. Det fanns ett särdeles speciellt skogsområde dit vi ofta återkom. Där såg frosten ut som tusen gnistrande diamanter. Knäna blev fuktiga av mossan, när vi krypandes försökte ta den bästa bilden i det krispiga motljuset. Nästan alla bilder blev ju suddiga, men det gjorde ingenting.

Min relation till fotografi började växa där och då. Det var så lustfyllt att bara springa omkring i naturen och fota av det som kom i min väg. Allt var vackert och allt blev vackra bilder. När jag nu jobbar som kreatör är det lättare att hitta fel i allt jag skapar och någonstans vill jag tillbaka till hur det var då. När den här kameran var min främsta uttrycksmedel."

– Mikaela

Adrenalinkicken

"Cykeln flög fram på den nysopade asfalten. Doften av vår. Musiken kändes bättre när jag var i rörelse. Det framkallade det där suget i magen, som en minimal adrenalinkick. Om jag inte cyklade kunde jag gå till parken vid mitt hus och sätta mig på gungan, ibland tillsammans med min vän som bodde bredvid. Jag fann ett nytt sätt att lyssna på musik.

Nu kan vi istället ha ett helt bibliotek av artister i fickan. Jag saknar dock det fysiska som en CD-skiva kunde ge. Känslan av att strosa i skivbutiken och bläddra i den lilla broschyren som följde med i CD-fodralet. Berättelsen som ett album eller en skiva kunde förmedla har fallit i glömska nu när vi har oändliga möjligheter att lyssna på exakt vad vi vill när vi vill."

– Mikaela

Kassaapparaten

"Min pappa ägde den innan mig och den har följt med mig under hela mitt liv. Den blev en del av min barndom och jag minns tydligt när jag och min syster öppnade upp en kiosk under trappen i vårt radhus. Jag var runt 8-10 år. Vi hade bakat chokladbollar som vi sålde och jag stod i kassan med miniräknaren på en pall framför mig, och knappade in summan som skulle betalas.

Det har ändå varit svårt att göra mig av med den då jag har ett nostalgiskt band till den, sen så tycker jag att den väldigt fin också, med de turkosa siffrorna som lyser så starkt. Gamla saker tycks bli eftertraktade och om denna kan ge lycka och användning för någon annan så är det bättre att de får den än att den ligger och dammar i min byrå. "

– Julia

Spindelfångaren

"Detta var min första egna kamera som jag hade sparat ihop till. Det var en härlig känsla när jag köpte den då jag hade velat ha en kamera ett bra tag. Det första jag gjorde efter att jag köpt den var att gå ut på trädgården och fota av spindlar. Jag lyckas få en väldigt bra närbild på en grön/gul spindel för att sedan ladda upp den på bilddagboken, eller dayviews som det nu heter. Jag var väldigt stolt över den bilden just då.

Man kan säga att denna kameran födde mitt fotointresse som är en väldigt stor hobby idag. Jag har ett gäng olika kameror hemma. Jag är övertygad om att den kan fylla en funktion i någon annans hem då den funkar utmärkt och är betydligt lättare att konka på än en stor systemkamera. "

– Lisa

Det tekniska undret

"Mitt helt klart varmaste minne av min gamla iPod är när jag upptäckte spel utformade som interaktiva böcker. Man kastades in i en story med massa händelser och fick göra egna val som påverkade berättelsen. Jag låg på stranden i Turkiet och lyssnade på musik och spelade i flera dagar – helt fångad av storyn. Oftast var målet att lösa ett mysterium. Kände mig nästan som Sherlock Holmes.

Jag kunde även använda iPoden som anteckningsbok och kalender med påminnelser och kategorisering. För mig var den ärligt sagt lite som ett tekniskt under. Tyvärr kom ju telefonen som med lätthet klarade av det som min iPod fick kämpa med. Då hamnade iPoden i en låda i källaren istället."

– Andreas

Hundvalpen

"Det var lycka jag kände när jag öppnade julklappen med en Tamagotchi i. Egentligen ville jag ju ha en hundvalp men denna fyllde tomrummet lite i alla fall. Glömmer aldrig adrenalinkicken som infann sig när jag och mina klasskompisar spelade i smyg under lektionerna. Gick så långt att det infördes Tamagotchi-förbud i klassen…

Tillslut så växte jag dock upp och en hundvalp fick ersätta denna på riktigt. Jag tycker det är lite jobbigt att göra mig av med denna då den är en stor del av min barndom och jag bli glad av att se den, men om den kan glädja någon mer blir jag ju såklart också glad!"

– Erika

Förebilden

"Denna har jag ärvt efter min morfar. Den fanns i min morfars garage. Han hade ett stort bilintresse och minns att han lyssnade på radio medan han meckade. Jag var också där väldigt ofta och assisterade i den mån jag kunde. När jag ser radion så ser jag honom framför mig, han var en stor förebild för mig.

Nu ska jag och min familj flytta och det var läge att börja rensa ut lite. Tyvärr fick inte radion hänga med och jag hoppas den kan fylla ett syfte i någon annans garage."

– Glenn

Första julklappen

"Det är bland mina första minnen. Jag hade sett min bror spela och var så avundsjuk. Jag ville ju också. När jag frågade mamma ifall jag kunde få ett svarade hon att sånt där spelar bara pojkar. Det heter ju faktiskt Game Boy. Jag blev så upprörd. Varför skulle inte jag få spela bara för att jag var tjej. Nu förstår jag ju att hon bara skojade, för att hon visste vad jag snart skulle få ärva.

När jag var sex år gammal fick jag det av min bror tillsammans med ett spel med Power Puff Pinglorna, för att väga upp det där pojkiga kanske. Sen spelade jag många timmar i mitt rosa flickrum."

– Mikaela

Game Boy Color

Inspiratören

"Vi brukade ses och gå på långa promenader i skogspartier närheten där vi bodde, jag och min bästa vän. Det fanns ett särdeles speciellt skogsområde dit vi ofta återkom. Där såg frosten ut som tusen gnistrande diamanter. Knäna blev fuktiga av mossan, när vi krypandes försökte ta den bästa bilden i det krispiga motljuset. Nästan alla bilder blev ju suddiga, men det gjorde ingenting.

Min relation till fotografi började växa där och då. Det var så lustfyllt att bara springa omkring i naturen och fota av det som kom i min väg. Allt var vackert och allt blev vackra bilder. När jag nu jobbar som kreatör är det lättare att hitta fel i allt jag skapar och någonstans vill jag tillbaka till hur det var då. När den här kameran var min främsta uttrycksmedel."

– Mikaela

Sony Cybershot

Adrenalinkicken

"Cykeln flög fram på den nysopade asfalten. Doften av vår. Musiken kändes bättre när jag var i rörelse. Det framkallade det där suget i magen, som en minimal adrenalinkick. Om jag inte cyklade kunde jag gå till parken vid mitt hus och sätta mig på gungan, ibland tillsammans med min vän som bodde bredvid. Jag fann ett nytt sätt att lyssna på musik.

Nu kan vi istället ha ett helt bibliotek av artister i fickan. Jag saknar dock det fysiska som en CD-skiva kunde ge. Känslan av att strosa i skivbutiken och bläddra i den lilla broschyren som följde med i CD-fodralet. Berättelsen som ett album eller en skiva kunde förmedla har fallit i glömska nu när vi har oändliga möjligheter att lyssna på exakt vad vi vill när vi vill."

– Mikaela

United CD-spelare

Kassaapparaten

"Min pappa ägde den innan mig och den har följt med mig under hela mitt liv. Den blev en del av min barndom och jag minns tydligt när jag och min syster öppnade upp en kiosk under trappen i vårt radhus. Jag var runt 8-10 år. Vi hade bakat chokladbollar som vi sålde och jag stod i kassan med miniräknaren på en pall framför mig, och knappade in summan som skulle betalas.

Det har ändå varit svårt att göra mig av med den då jag har ett nostalgiskt band till den, sen så tycker jag att den väldigt fin också, med de turkosa siffrorna som lyser så starkt. Gamla saker tycks bli eftertraktade och om denna kan ge lycka och användning för någon annan så är det bättre att de får den än att den ligger och dammar i min byrå. "

– Julia

Miniräknare

Spindelfångaren

"Detta var min första egna kamera som jag hade sparat ihop till. Det var en härlig känsla när jag köpte den då jag hade velat ha en kamera ett bra tag. Det första jag gjorde efter att jag köpt den var att gå ut på trädgården och fota av spindlar. Jag lyckas få en väldigt bra närbild på en grön/gul spindel för att sedan ladda upp den på bilddagboken, eller dayviews som det nu heter. Jag var väldigt stolt över den bilden just då.

Man kan säga att denna kameran födde mitt fotointresse som är en väldigt stor hobby idag. Jag har ett gäng olika kameror hemma. Jag är övertygad om att den kan fylla en funktion i någon annans hem då den funkar utmärkt och är betydligt lättare att konka på än en stor systemkamera. "

– Lisa

Canon Ixus 75

Det tekniska undret

"Mitt helt klart varmaste minne av min gamla iPod är när jag upptäckte spel utformade som interaktiva böcker. Man kastades in i en story med massa händelser och fick göra egna val som påverkade berättelsen. Jag låg på stranden i Turkiet och lyssnade på musik och spelade i flera dagar – helt fångad av storyn. Oftast var målet att lösa ett mysterium. Kände mig nästan som Sherlock Holmes.

Jag kunde även använda iPoden som anteckningsbok och kalender med påminnelser och kategorisering. För mig var den ärligt sagt lite som ett tekniskt under. Tyvärr kom ju telefonen som med lätthet klarade av det som min iPod fick kämpa med. Då hamnade iPoden i en låda i källaren istället."

– Andreas

iPod Touch

Hundvalpen

"Det var lycka jag kände när jag öppnade julklappen med en Tamagotchi i. Egentligen ville jag ju ha en hundvalp men denna fyllde tomrummet lite i alla fall. Glömmer aldrig adrenalinkicken som infann sig när jag och mina klasskompisar spelade i smyg under lektionerna. Gick så långt att det infördes Tamagotchi-förbud i klassen…

Tillslut så växte jag dock upp och en hundvalp fick ersätta denna på riktigt. Jag tycker det är lite jobbigt att göra mig av med denna då den är en stor del av min barndom och jag bli glad av att se den, men om den kan glädja någon mer blir jag ju såklart också glad!"

– Erika

Tamagotchi v.2

Förebilden

"Denna har jag ärvt efter min morfar. Den fanns i min morfars garage. Han hade ett stort bilintresse och minns att han lyssnade på radio medan han meckade. Jag var också där väldigt ofta och assisterade i den mån jag kunde. När jag ser radion så ser jag honom framför mig, han var en stor förebild för mig.

Nu ska jag och min familj flytta och det var läge att börja rensa ut lite. Tyvärr fick inte radion hänga med och jag hoppas den kan fylla ett syfte i någon annans garage."

– Glenn

Radio